Efter några dagars mellanlandning i Kuala Lumpur hoppade vi äntligen på flyget över till Borneo tillsammans med Arthur och Stephanie. Det var med viss oro vi flög hit, då IS är här och kidnappar folk. Öarna kring östkusten ska vara värst drabbade så vi bestämde oss för att skippa dykparadisen Sipadan, Mabul island och Turtle island. Det känns riktigt trist att missa alla dessa öar, de skulle varit bland höjdpunkterna på resan. Bl.a. så finns över 3 000 marina arter kring Sipadan, vilket är dubbelt så många som vid stora barriärrevet. Med andra ord – perfekt dykning! Vi får helt enkelt hålla humöret uppe och dyka i Indonesien istället.

 

Vi flög till Kota Kinabalu vilket är huvudstaden på Borneo. Väl här lärde vi oss snabbt att alla aktiviteter kostar en mindre förmögenhet att göra, så vi bestämde oss för att dricka öl istället! Vi hann dock se den flytande moskén innan.

 

Det fanns förstås något vi absolut inte ville missa och det var Orangutang centret i Sepilok. Detta är ett av få ställen i världen där man kan se vilda (rehabiliterade) orangutanger. Eftersom en utflykt hit skulle kosta så mycket så bestämde vi oss för att ta oss dit på egen hand. Vi hittade en busslinje som kunde ta oss till Sandakan på östsidan, bara 3 mil från orangutangerna. Då Borneo är väldigt bergigt tog bussresan över 7 timmar trots att det knappt är 25 mil resväg. Vyerna från bussen var fantastiska. Mil efter mil med orörd djungel och regnskog.

 

På kvällen kom vi fram till Sandakan och checkade in på vårt hotell. Vi märkte snabbt att vi var de enda turisterna här. Staden saknade gatubelysning och kändes allt annat än trygg. En av kidnappningarna vi läst om skedde från en restaurang bara några hundra meter från hotellet. Med detta i bakhuvudet blev det tidigt i säng.

 

Nästa dag gick vi upp tidigt och hittade en minibuss som tog oss till orangutang centret. Vi hann dit i tid för matningen. Då orangutangerna är fullt rehabiliterade så kan de hitta sin egen mat, vilket märktes. En orangutangmamma bärandes en liten orangutangunge var de enda som ville äta av frukten parkvakten hade lagt ut. När de väl var klara så vågade sig en apa fram också. Vi fortsatte längre in i parken och längst med stigen så kunde vi se dem svingandes mellan träden. Det var verkligen häftigt att få se vilda orangutangerna i sin naturliga miljö. Bilderna får tala för sig själva.

 

På hemvägen från parken stannade vi även till på en park med vilda malajbjörnar. De var verkligen jättesöta och kanske något större än en hund i storlek. De sprang runt och lekte med varandra och klättrade i träd och höll på. Tydligen så skulle de slita oss i stycken om vi gick in till dem så det fick vi inte, vilket var synd. Hur farlig kan en liten nallebjörn egentligen vara?

 

 När vi kom tillbaka till Sandakan igen så var det fortfarande ljust så vi bestämde oss för att utforska lite. Vi hittade ett i princip dött shoppingcenter. Fem våningar och knappt några öppna affärer. Vi skulle precis gå hemåt igen när vi hittade en bågskyttehall. Det blev vi ju tvungna att testa! Kvällen avslutades med pizza uppe på en takterrass med utsikt över bukten.

 

Nu är vi tillbaka i Kota Kinabalu igen för en natt sen flyger vi till Singapore!